Den som spar han har

Ekonomi är inte det roligaste jag vet men nödvändigt med pengar i det samhälle vi lever i nu. I påsk har jag och Rossar pratat en del om ekonomi. Oavsett vad man tycker om pengar behövs de och det är bra att regelbundet prata om.

Under mitt liv har jag haft lite olika förhållningssätt till pengar, sparande och gåvor. Mina första minnen av att förvalta något liknande, som det system som finns idag för att hantera pengar, är när jag som barn började samla på saker som suddgummin, bokmärken och kulor.

När det gäller kulor så var det något vi spelade om. Ett spel jag snabbt upptäckte att jag var bra på. Jag köpte bara tio stenkulor men vann massor med kulor som var i glas. En del var större kulor eller extra fina i sitt mönster och ansågs ha ett större värde. Jag var ganska duktig på att förvalta mina kulor. Jag spelade bara när jag trodde att jag hade en bra chans att vinna eller när priset var tillräckligt högt i förhållande till insatsen.

Vad jag inte insåg då som den vinnarskallen jag är, att jag också var dålig på att ge tillbaka. För att jag skulle kunna vinna stor framgång var andra tvungna att förlora. Några barn förlorade många kulor. Jag var bra på att vinna och roffa åt mig av vinsten men dålig på att ge tillbaka till de som förlorat många kulor. Den insikten kom till mig först efter ett tag efter att jag hade slutat spela. Då funderade jag på vad jag egentligen skulle med alla kulor till. Länge låg de helt i onödan i en plastförpackning. Jag insåg då hur dum jag kände mig som vunnit alla dessa kulor på andras bekostnad. I slutändan var det inte så viktigt att vinna många kulor.

Ett annat exempel på förvaltning som barn var godisstopp. Jag var relativt bra på att klara av ett godisstopp en längre period (till och med så länge som ett år) för att sen få en belöning. Som vuxen har det märkligt nog varit svårare att ha paus från sötsaker. För mig var detta ett sätt att lära mig skjuta upp belöning, ha uthållighet och lära mig att spara till senare.

De här två exemplen kanske verkar långt ifrån att hantera pengar men jag tror ändå det har spelat roll för mig. Det har varit en del av läroprocessen som småningom inneburit att få uppdraget och förtroendet att hantera pengar. Jag brukar säga att min pappa är ekonom, mamma smålänning och jag är snål. Jag har haft ganska lätt för att spara. Många gånger har jag lyckats spara trots att jag inte haft något tydligt syfte och mål med mitt sparande. Min enda strategi har då varit att leva på så lite som möjligt och spara så mycket som möjligt. Det har inte alltid varit så lyckat även om det har lett till att jag har lyckats spara pengar. Nackdelarna har bland annat varit att jag har varit lite för snål och det ibland tagit lite för lång tid att fatta vissa beslut i vad jag ska investera i. Sen har jag inte alltid varit strategisk i mitt sparande så pengarna förvaltas på bästa möjliga sätt. Det senaste året har jag tittat mera på detta med att ha tydligt syfte och mål och därefter byggt upp en strategi. Till exempel har jag för första gången börjat pensionsspara (förutom allmän och tjänstepension). Det känns långt borta med pension men samtidigt är det bra att börja så tidigt som möjligt så att pengarna får växa i fonder och aktier. En flaskhals för mig har varit detta med hållbarhet. Jag tycker det är viktigt och vill inte investera mina pengar i till exempel vapentillverkning och fossil energi. Samtidigt är vissa fonder och sparkonto dyra i avgifter och jag vill ha låga avgifter så att pengarna också växer eller åtminstone motverkar inflationen. Men jag tycker jag har hittat en helt okej lösning med detta i Lysa även om detta med vad som är hållbart är en definitionsfråga och det finns andra alternativ som kanske är mer hållbara. Men tillslut behövde jag bestämma mig och det blev Lysa.

Sparande är intressant. Jag vill gärna spara lite mer än vad jag gör. Samtidigt så gillar jag detta med att ge. För vad vore livet om jag bara ägnade mig åt att roffa åt mig och maximera vinster för snöd vinning? Jag vill ge till välgörenhet för det värmer och gör gott i både mitt och andras hjärtan. Jag har det så sjukt mycket bättre än många andra, mat på bordet varje dag, tak över huvudet, rent vatten, trygghet i att ha ett arbete och en stadig inkomst mm. Det är jag oerhört tacksam för samtidigt som världens orättvisor kan ibland kännas helt förkrossande. Jag tror att jag också behöver ge för att allt i mitt liv inte bara ska handla om mig. Liksom jag hade önskat att jag kunde spara mer så vill jag också ge ännu mer. Det är svårt att ge för mycket och lätt att vilja behålla pengar och saker för mig själv.

Jag har flera gånger funderat på vem tillhör mina pengar? För några av er är svaret självklart mig själv men jag är inte så säker på det. Utöver mig finns det andra som styr över mina pengar och påverkar värdet av dem så som banken, inflationen, världsekonomin mm. Jag tänker även att det egentligen kanske inte är mina pengar utan snarare Guds pengar. Vissa kanske ser pengar som någon sorts lån för att få ihop livet eller belöning för prestation. Jag tycker dock att om jag ska se det som en belöning eller lån som är mig tillgodo, så är det dock en orättvis andel som är mig till del, i jämförelse med vad många andra i världen tjänar och har i tillgångar. Hur många är det inte som sliter för sina liv, som utsätter sig själv för stora risker till följd av dålig arbetsmiljö och samtidigt tjänar oerhört lite. Deras ”vinst” av att arbeta är oerhört dålig i förhållande till vad de tjänar och vilket liv de får som konsekvens av det. Ändå är det produkter som de har tillverkat som vi betalar ett alldeles för lågt pris för att köpa. Det gör riktigt ont i hjärtat.

Lämna ett svar