Mellan rader no more

Man förväntas läsa mellan rader i det som ljuds,
Varför inte låta all information stå till buds?
Vi som alltid varit självkritiska är det tyvärr när tillfälle bjuds.
Vår egen skampålaga på oss själva är värre än Guds.

Jag har lärt mig att upphöra med destruktivt grubbleri.
Mellan raderna kommer jag sluta att fylla i
hur dålig jag är och hur jag inte bättre kan bli.
Det är inte utvecklande, jag vill vara fri.

Det man inte säger har jag inte hört.
Om man inte säger det rätt ut så är det kört.
Det är inte så jag inte förstår, men då självkänsla är skört
är det bästa att inte fylla i och få livet så förstört.